Uppdraget

Jag reser mig upp ur min stol och kollar ut genom fönstret. När jag tittar ut så ser jag en man som plockar upp något ur en papperskorg och sedan går mannen snabbt och börjar nästan småspringa. Jag blir nyfiken och rusar ner för trappan och ut genom dörren. När jag kommer ut märker jag att det blåser mycket och jag knäpper jackan helt. Jag förföljer mannen fast på avstånd så att han inte märker mig.

Jag förföljer honom ett tag. Sen så tar jag upp mobilen för att kolla klockan och jag märker inte att mannen stannar. När jag kollar upp ser jag ser ett mörkt ansikte skymt av luvan  jag hinner precis stanna innan jag går in i honom. Han frågar mig.

-Vad gör du? Sluta förfölja mig!.

Jag blir helt stum och får inte ut ett ord han svarar med en misstänkt röst.

-Vad vill du mig?.

Jag ser ingen utväg. Han vet att jag har förföljt honom så det är ingen mening att ljuga. Jag berättar sanningen.

-Vad var det du plockade upp ur papperskorgen?

Han suckar och säger.

-Jag råkade slänga en hundring istället för ett kvitto.

Om du undrar varför jag såg så misstänksam ut var för att det skulle se ut som om jag var en luffare. Jag känner mig så jäkla dum så jag säger bara “hejdå och så springer jag så fort jag kan hem.